Sök

Visserligen tillverkades Micra i Storbritannien, men den var designad i Japan vilket ingen tidigare vinnare av Årets Bil hade varit; Primera kom tvåa 1991. Micra blev mycket uppskattad för sin runda kompakta form som fick den att se mindre ut än den faktiskt var (3,7 meter). Även byggkvaliteten fick beröm och var högre än vanligt i budgetbilar. Motorn var den första på den europeiska marknaden under 1,0 liter med 16-ventiler och dubbla överliggande kamaxlar – dessutom mycket bränslesnål.

Renault avslutade sin långa kärleksaffär med R5/Superfive för att visa upp något helt nytt. Den nya lilla bilen hade inte bara ett inspirerande namn, utan iögonfallande former, hög kvalitetsnivå, generöst kupé- och bagageutrymme och en utrustningsnivå som ingen annan tillverkare hade erbjudit i den här storleksklassen. Clios anhängare uppskattade framför allt bilens generella uppförande, de många valmöjligheterna, starka motorerna och framför allt den både förutsägbara och underhållande känslan bakom ratten.

Tipos design var något av en chock. Men den höga bilens egensinniga design skapade utrymmen som var något helt nytt i en liten bil. Dessutom bidrog det mycket uppskattade chassit till en hel generation nya modeller för Fiat-gruppen. Det begränsade bagageutrymmet och bensinmotorer istället för diesel lockade inte köparna lika mycket som det självsäkra utseendet, trygga vägegenskaper och, som vanligt med Fiat, priset.

Det fanns ett utrymme på marknaden för en stor, bakhjulsdriven bil som inte tillverkades av de specialiserade märkena. Det utrymmet såg Opel till att fylla. Omega skulle placera sig ett trappsteg under Senator, men hade i själva verket längre axelavstånd, större kupé och mer lastutrymme än den äldre stora Opeln. Välbalanserad fjädring, fin komfort och avancerad aerodynamik skapade tillsammans en mycket behaglig bil som drevs av ytterligheter till motorer: de oansenliga fyrcylindriga på 1,8 och 2,0 liter eller en stark och dyr 3-liters V6:a på 177 hästkrafter.

Andra generationen Kadett med framhjulsdrift blev ordentligt förbättrad utan övergripande tekniska förändringar. Den gamla stötstångsmotorn levde vidare i grundmodellen 1.2, men en ny motor med överliggande kamaxel och hydrauliska ventillyftare förbättrade både fartresurserna och bränsleekonomin. Inledningsvis var toppmodellen den sportiga GSI med 1,8-litersmotor, 115 hästkrafter och kaross med rekordlågt luftmotstånd. Förutom combicoupé och kombi fanns även en sedan som bidrog till att göra hela modellprogrammet så framgångsrikt.

Nya Audi 100 blev enormt uppmärksammad för sina sofistikerade och aerodynamiska former och hade stor betydelse för Audis utveckling som ett nischat bilmärke. Den nya modellen visade att en stor bil kan ha både framhjulsdrift och utmärkt väghållning, samtidigt som den höjde ribban för märkets kommande modeller. De femcylindriga motorerna, oftast på 2,2 liter, passade de stora sedan- och kombimodellerna utmärkt. En femcylindrig diesel med 87 blygsamma hästkrafter hade premiär i Audi 100.

En helt ny Escort med tvärställd motor och framhjulsdrift som Ford tävlade flitigt med för att upprätthålla ryktet som vinnande bakhjulsdriven rallybil. Nya Escort utvecklades parallellt med Opel Kadett var knappast något grundmaterial för sportig verksamhet, men en praktisk och prisvärd vardagsbil. Radmotorn med enkel överliggande kamaxel krävde lite underhåll och modellen lade grunden för den nordamerikanska Escorten som levde ett långt och framgångsrikt liv.

Chrysler Simca Horizon löd det fullständiga namnet, vilket speglade en världsnyhet när bilen dök upp som Golfkonkurrent 1977: Horizon var den enda framhjulsdrivna halvkombin med femdörrarskaross och tvärställd motor som i någorlunda oförändrat skick tillverkades på båda sidor Atlanten. Alltid något. I USA hette motsvarigheten Dodge Omni/Plymouth Horizon och kom senare i en extremt trimmad version kallad GLH (snabbt omdöpt till Goes Like Hell). Men inte nog med det, i Horizon såg en av bilhistoriens första färddatorer dagens ljus, en rödskimrande miniskärm där de digitala siffrorna oändligt sömnigt bläddrade fram exempelvis hur mycket bensin som gått åt den senaste milen. Sådant imponerade på juryn och motiverade titeln. Själva bilen såg rätt bra ut, men tekniken undertilll var till stor del hämtad från 1968 års Simca 1100.

Simcas toppmodell tillverkades av Chrysler med knappa investeringar i det franska dotterbolaget. Tilltalande design, praktisk halvkombi-kaross och generösa utrymmen. Dessutom en bil med både körglädje och ett förutsägbart uppförande på vägen. Men en föråldrad stötstångsmotor gav blygsamma prestanda och medioker bränsleekonomi. Modellbenämningarna 1.3 och 1.4 avspeglade den föråldrade motorns cylindervolym.

Trots att S-klassen presenterades redan 1972, blev den stora nya Mercedesen (5 meter lång) förknippad med den mäktiga 450 SE/SEL som kom 1975. 450 S var den första modernt designade modellen från Stuttgart och hade horisontellt placerade strålkastare istället för de tidigare vertikala. Bilens främsta tillgång var dess prestanda som kom från den nya 4,5 liter stora V8:an med bränsleinsprutning och drygt 200 hästkrafter. 3-växlad automatlåda och differentialbroms (tillbehör) stal en del av den rekordhöga effekten.

Fiat överförde modern teknik från sin 128 till ett lägre prissegment och resultatet blev en emorm försäljningsframgång. 127 erbjöd tillräckligt stor kupé och bagageutrymme på bara 3,6 meter – och mycket fina vägegenskaper. Karossen fanns först bara i 2-dörrarsutförande men senare även med 4. Framhjulsdrift och 4-växlad låda. Motorn var en blygsam 4-cylindrig konstruktion med enkel överliggande kamaxel och bara 3 lager i vevaxeln, men den gav 47 hästkafter ur bara 0.9 liter och var både pigg och snål.

Det här var Fiats första verkligt moderna bil på väldigt många år, vilket var det främsta skälet till att den blev så populär. Först kom den som en kompakt 3- och 4-dörrarsmodell med 370 liters bagageutrymme och senare även som sportcoupé. Framhjulsdrift och tvärställd motor/växellåda. McPherson-fjäderben och individuell bladfjädring bak. Den 4-cylindriga motorn, med överliggande kamaxel för första gången i den här prisklassen, var på 1,1 liter och gav 55 hästkrafter. Senare 1,3 liter och 75 hästkrafter.

Den här stora och fläskiga sedanen imponerade på omgivningen med sin slickade look och lyxiga attribut. Dess tekniska juvel var en kompakt wankelmotor på 115 hästkrafter som tyvärr var både extremt bränsletörstig och opålitlig. NSU-märket kunde aldrig riktigt återhämta sig efter floppen och försvann up i VW-gruppen via en sammanslagning med Audi.

Årets Bil har fått en ny trofé att matcha den nya symbolen som infördes 2004.