Sök

Chrysler Simca Horizon löd det fullständiga namnet, vilket speglade en världsnyhet när bilen dök upp som Golfkonkurrent 1977: Horizon var den enda framhjulsdrivna halvkombin med femdörrarskaross och tvärställd motor som i någorlunda oförändrat skick tillverkades på båda sidor Atlanten. Alltid något. I USA hette motsvarigheten Dodge Omni/Plymouth Horizon och kom senare i en extremt trimmad version kallad GLH (snabbt omdöpt till Goes Like Hell). Men inte nog med det, i Horizon såg en av bilhistoriens första färddatorer dagens ljus, en rödskimrande miniskärm där de digitala siffrorna oändligt sömnigt bläddrade fram exempelvis hur mycket bensin som gått åt den senaste milen. Sådant imponerade på juryn och motiverade titeln. Själva bilen såg rätt bra ut, men tekniken undertilll var till stor del hämtad från 1968 års Simca 1100.

Simcas toppmodell tillverkades av Chrysler med knappa investeringar i det franska dotterbolaget. Tilltalande design, praktisk halvkombi-kaross och generösa utrymmen. Dessutom en bil med både körglädje och ett förutsägbart uppförande på vägen. Men en föråldrad stötstångsmotor gav blygsamma prestanda och medioker bränsleekonomi. Modellbenämningarna 1.3 och 1.4 avspeglade den föråldrade motorns cylindervolym.

Trots att S-klassen presenterades redan 1972, blev den stora nya Mercedesen (5 meter lång) förknippad med den mäktiga 450 SE/SEL som kom 1975. 450 S var den första modernt designade modellen från Stuttgart och hade horisontellt placerade strålkastare istället för de tidigare vertikala. Bilens främsta tillgång var dess prestanda som kom från den nya 4,5 liter stora V8:an med bränsleinsprutning och drygt 200 hästkrafter. 3-växlad automatlåda och differentialbroms (tillbehör) stal en del av den rekordhöga effekten.

Fiat överförde modern teknik från sin 128 till ett lägre prissegment och resultatet blev en emorm försäljningsframgång. 127 erbjöd tillräckligt stor kupé och bagageutrymme på bara 3,6 meter – och mycket fina vägegenskaper. Karossen fanns först bara i 2-dörrarsutförande men senare även med 4. Framhjulsdrift och 4-växlad låda. Motorn var en blygsam 4-cylindrig konstruktion med enkel överliggande kamaxel och bara 3 lager i vevaxeln, men den gav 47 hästkafter ur bara 0.9 liter och var både pigg och snål.

Det här var Fiats första verkligt moderna bil på väldigt många år, vilket var det främsta skälet till att den blev så populär. Först kom den som en kompakt 3- och 4-dörrarsmodell med 370 liters bagageutrymme och senare även som sportcoupé. Framhjulsdrift och tvärställd motor/växellåda. McPherson-fjäderben och individuell bladfjädring bak. Den 4-cylindriga motorn, med överliggande kamaxel för första gången i den här prisklassen, var på 1,1 liter och gav 55 hästkrafter. Senare 1,3 liter och 75 hästkrafter.

Den här stora och fläskiga sedanen imponerade på omgivningen med sin slickade look och lyxiga attribut. Dess tekniska juvel var en kompakt wankelmotor på 115 hästkrafter som tyvärr var både extremt bränsletörstig och opålitlig. NSU-märket kunde aldrig riktigt återhämta sig efter floppen och försvann up i VW-gruppen via en sammanslagning med Audi.

För att ersätta den föga stora succén Frégate, så gav Régie Nationale modellen framhjulsdrivning med växellådan fram precis som hos R-4/6 och positionerade den som en top of the line-modell. Motorn kan senare återfinnas i Alpines tvåsitsiga Berlinetta. Ovanlig, och distinktiv för modellens design, är den ovanliga bakluckeanordningen. En femdörrars kaross, 4,23 meter lång med individuell fjädring för varje hjul. Fyrväxlad manuell låda eller treväxlad automat. Fyra cylindrar, OHV, på 1,5 (55 hk) eller 1,6 (83) liters slagvolym.